Bäst of
Så, nu var det dags. Jag har listat klart. Det blev ingen top 5, det blev top 10 och top 20. Lite fegt och överambitiöst på samma gång. Skivlistan känner jag mig väldigt färdig med (nöjd alltså) men låtlistan skulle ju kunna ändras från dag till dag beroende på dagsformen, depp eller pepp. Men det spelar ingen roll, listor är roliga att skriva i vilket fall. Människan styrs ju mer av känsla än förnuft, inte för att verka speciell på nåt sätt (typ som när folk säger att de har "en jävligt sjuuuk humor" (vilket oftast betyder att de är skittråkiga)) men jag styrs väldigt mycket av känslor, vet knappt vad förnuft betyder. Därför baseras mycket av själva byggandet av listorna på minnen och känslor från när jag lyssnade på skivan eller låten som mest, kanske allra mest när det gäller låtarna. Jag tror iofs att de flesta fungerar så men jag har extremt svårt att bortse ifrån det. Jag skulle aldrig kunna arbeta som rescensent till exempel. Därmed inte sagt att skivorna/låtarna inte förtjänar sin plats på listan men däremot är det en liten del av förklaringen till rangordningen. Så här ser listan ut över bästa skivorna 2010:
1. Pascal – Orkanen närmar sig
2. The Bear Quartet – Monty Python
3. Håkan Hellström – 2 steg från Paradise
4. Masshysteri – Masshysteri
5. Teenage Fanclub – Shadows
6. Säkert! - Facit
7. El Parador – Om nåt är svårt är det inte värt å göra
8. Sambassadeur – European
9. The National – High Violet
10. Arcade Fire - Suburbs
Pascal var lika given etta som Alessandro Nesta är given mittback i vilket all star team som helst. Jag hade väldigt höga förväntningar på dem efter "Galgberget" som ju var fantastiskt bra men de levde upp till dem och gjorde det bättre tycker jag, dessutom kom skivan under en period i mitt liv då jag verkligen behövde det. Nog sagt.
The Bear Quartet är The Bear Quartet och levererar nästan alltid trots (eller tack vare) att man aldrig vet vad man ska vänta sig härnäst. Jag har svårt för när det hypas hit och dit, jag hade hört så mycket tyckande på förhand att jag var beredd på en besvikelse eftersom en hype sällan lever upp till förväntningarna, det blir mest bara en snöbollseffekt av hyllandet, vem kan tycka bäst, snyggast osv. Men oj så rätt de hade.
Håkan är Håkan, Masshysteri gav en käftsmäll, Teenage Fanclub var så trevliga som de bara kan bli. Säkerts nya tycker jag är mycket bättre än den förra som jag iofs inte tyckte var dålig, bara inte tillräckligt. "Influensa" och Isarna" har jag lyssnat väldigt mycket på under hösten, de kommer jag för alltid att förknippa med spårvagnen kl 05:27 till jobbet.
El Parador har släppt 3 "riktiga" skivor i år (egentligen har karln spelat in 13 fulländare, eller är det 14? men inte släppt de första 10 på fysiska skivor). Produktiviteten vet inga gränser men det håller hög klass i vilket fall.
Sambassadeur levererade en mycket fin popskiva och hjälpte till att smälta min vargavinterfrusna stackars kropp under våren, särskilt låten "Sandy dunes" fick mig att bli glad igen.
The National tror jag faktiskt hade hamnat högre upp om den hade fått vara soundtrack till den deppiga vintern som var, nu fick den istället ta plats i mitt nyfunna liv i Göteborg där solen sken och fåglarna kvittrade.
Arcade Fire velar jag fortfarande med. Hur bra är den egentligen? Om det här hade varit deras debutskiva hade jag antagligen älskat den, den hade helt klart hamnat högre upp på listan men nu har de ju släppt två mastodontskivor innan och då blir deras tredje lite blekare i jämförelse. Det finns hits på skivan men de bleknar lite i jämförelse med deras andra hits.
En skiva jag känner att jag måste nämna är The Magnetic Fields "Realism". Inte för att den var bra, tvärtom. Den är fruktansvärt dålig. The Magnetic Fields är ju ändå ett av mina favoritband, de skivor jag inte älskar med dem tycker jag åtminstone väldigt mycket om. Förutom möjligtvis "Distant plastic trees" som är lite för mycket Enya för att det ska vara ok. Men det är ju ändå i Stephin Merritts ungdom, då får man ju göra misstag. På den senaste finns det 1 bra låt, resten skulle inte ens platsa som utfyllnad på "69 love songs", nej, de skulle inte ens platsa som utfyllnad mellan utfyllnadslåtarna på "69 love songs". Jag blir provocerad och ledsen. Mest ledsen. "Distortion" var ju så bra, vad hände Stephin?
Vad mer borde jag nämna? Shout Out Louds gjorde ett habilt album, Bedroom Eyes debuterade fint, The New Pornographers var kött och potatis och Johnny Cash var Johnny Cash, fast död. Sedan är det ju såklart mycket jag missat men man kan ju inte hänga med på allt, ha råd att köpa allt.
Bästa låtarna tar jag i nästa inlägg, orkar inte nu.
Jag drack en julöl och blev full. Måste vara något slags rekord. Godnatt. /Anna
1. Pascal – Orkanen närmar sig
2. The Bear Quartet – Monty Python
3. Håkan Hellström – 2 steg från Paradise
4. Masshysteri – Masshysteri
5. Teenage Fanclub – Shadows
6. Säkert! - Facit
7. El Parador – Om nåt är svårt är det inte värt å göra
8. Sambassadeur – European
9. The National – High Violet
10. Arcade Fire - Suburbs
Pascal var lika given etta som Alessandro Nesta är given mittback i vilket all star team som helst. Jag hade väldigt höga förväntningar på dem efter "Galgberget" som ju var fantastiskt bra men de levde upp till dem och gjorde det bättre tycker jag, dessutom kom skivan under en period i mitt liv då jag verkligen behövde det. Nog sagt.
The Bear Quartet är The Bear Quartet och levererar nästan alltid trots (eller tack vare) att man aldrig vet vad man ska vänta sig härnäst. Jag har svårt för när det hypas hit och dit, jag hade hört så mycket tyckande på förhand att jag var beredd på en besvikelse eftersom en hype sällan lever upp till förväntningarna, det blir mest bara en snöbollseffekt av hyllandet, vem kan tycka bäst, snyggast osv. Men oj så rätt de hade.
Håkan är Håkan, Masshysteri gav en käftsmäll, Teenage Fanclub var så trevliga som de bara kan bli. Säkerts nya tycker jag är mycket bättre än den förra som jag iofs inte tyckte var dålig, bara inte tillräckligt. "Influensa" och Isarna" har jag lyssnat väldigt mycket på under hösten, de kommer jag för alltid att förknippa med spårvagnen kl 05:27 till jobbet.
El Parador har släppt 3 "riktiga" skivor i år (egentligen har karln spelat in 13 fulländare, eller är det 14? men inte släppt de första 10 på fysiska skivor). Produktiviteten vet inga gränser men det håller hög klass i vilket fall.
Sambassadeur levererade en mycket fin popskiva och hjälpte till att smälta min vargavinterfrusna stackars kropp under våren, särskilt låten "Sandy dunes" fick mig att bli glad igen.
The National tror jag faktiskt hade hamnat högre upp om den hade fått vara soundtrack till den deppiga vintern som var, nu fick den istället ta plats i mitt nyfunna liv i Göteborg där solen sken och fåglarna kvittrade.
Arcade Fire velar jag fortfarande med. Hur bra är den egentligen? Om det här hade varit deras debutskiva hade jag antagligen älskat den, den hade helt klart hamnat högre upp på listan men nu har de ju släppt två mastodontskivor innan och då blir deras tredje lite blekare i jämförelse. Det finns hits på skivan men de bleknar lite i jämförelse med deras andra hits.
En skiva jag känner att jag måste nämna är The Magnetic Fields "Realism". Inte för att den var bra, tvärtom. Den är fruktansvärt dålig. The Magnetic Fields är ju ändå ett av mina favoritband, de skivor jag inte älskar med dem tycker jag åtminstone väldigt mycket om. Förutom möjligtvis "Distant plastic trees" som är lite för mycket Enya för att det ska vara ok. Men det är ju ändå i Stephin Merritts ungdom, då får man ju göra misstag. På den senaste finns det 1 bra låt, resten skulle inte ens platsa som utfyllnad på "69 love songs", nej, de skulle inte ens platsa som utfyllnad mellan utfyllnadslåtarna på "69 love songs". Jag blir provocerad och ledsen. Mest ledsen. "Distortion" var ju så bra, vad hände Stephin?
Vad mer borde jag nämna? Shout Out Louds gjorde ett habilt album, Bedroom Eyes debuterade fint, The New Pornographers var kött och potatis och Johnny Cash var Johnny Cash, fast död. Sedan är det ju såklart mycket jag missat men man kan ju inte hänga med på allt, ha råd att köpa allt.
Bästa låtarna tar jag i nästa inlägg, orkar inte nu.
Jag drack en julöl och blev full. Måste vara något slags rekord. Godnatt. /Anna
Kommentarer
Trackback
