Nytt år
Fan vad jag tycker det är överskattat, Det Nya Året. Inte just detta året i sig men grejen att fira av ett år och påbörja ett nytt. Same shit, different number känner jag. Det är ju bara en dag, en timme, en minut, en sekund som skiljer det gamla från det NYA. Jag tänker nästan varje år, "fan ikväll vill jag bara sitta hemma, äta fett och somna innan tolvslaget" som någon slags protest. Exakt vem eller vad jag protesterar mot vet jag inte och det spelar ingen roll. Men det är väl förväntningarna, "nu jävlar ska vi ha roligare den här kvällen än vad vi haft sammantaget under det gångna året, sammantaget i hela våra liv!". Som upplagt för den stora besvikelsen. Kanske är det där problemet ligger hos mig. När förväntningarna blir stora kan jag bara fokusera på besvikelsen som skulle kunna följa. Nu låter det ju som att jag är oproportioneligt upprörd över denna helgdag. Det är jag inte. Och nästan varje år är jag ju där, på stora festen, på lilla festen, i stugan eller var det nu firas, och är full och oftast glad. I år var jag sur till en början men efter ett par glas och en god middag glad för att på efterfesten vara i extas. Det var värt det. Men inte en enda gång, förutom på själva TOLVSLAGET, tänkte jag att det var ett nytt år som tog vid. Humbug (fan vad jag älskar det ordet).
Nu till något annat. Under julledigheten hann The Hartmans spela in en ny demo (nästan färdig), dunka lite rygg, äta tunnbrödrulle och dricka snaps och så hann Anaugh Conda spela in en ny låt som har arbetsnamnet "Ok Fred". Det är tyvärr mitt fel att den går under det namnet men om den får fortsätta att heta så så är det Johans fel, han verkar gilla det. Det handlar såklart om liggning. Närå, den handlar om det där valet som var 2010 och utgången av det som var så fruktansvärt deprimerande.
Johan passade även på att göra ett par nya låtar som jag ska skriva texter till, jag är mycket peppad. Trodde jag skulle hinna skriva dem denna vecka men jag åkte på en helvetes massa jobb direkt när jag anlände till Göteborg i tisdags så jag skjuter på det till någon ledig dag som borde infalla nästa helg. Det är en jävla skillnad på att vara ledig i två veckor och att jobba nästan två veckor i sträck, men samtidigt ungefär lika energikrävande om ledigheten innebär att vara hemvändare under jul och nyår när allt sparat ska hinna göras samt drickas.
Nu ska jag blanda mig en till gröna hissen. Sovmorgon imorgon! Förutom den lilla parentesen tvättid kl 06. Intressant värre.
Tjipp tjipp! /Anna
Nu till något annat. Under julledigheten hann The Hartmans spela in en ny demo (nästan färdig), dunka lite rygg, äta tunnbrödrulle och dricka snaps och så hann Anaugh Conda spela in en ny låt som har arbetsnamnet "Ok Fred". Det är tyvärr mitt fel att den går under det namnet men om den får fortsätta att heta så så är det Johans fel, han verkar gilla det. Det handlar såklart om liggning. Närå, den handlar om det där valet som var 2010 och utgången av det som var så fruktansvärt deprimerande.
Johan passade även på att göra ett par nya låtar som jag ska skriva texter till, jag är mycket peppad. Trodde jag skulle hinna skriva dem denna vecka men jag åkte på en helvetes massa jobb direkt när jag anlände till Göteborg i tisdags så jag skjuter på det till någon ledig dag som borde infalla nästa helg. Det är en jävla skillnad på att vara ledig i två veckor och att jobba nästan två veckor i sträck, men samtidigt ungefär lika energikrävande om ledigheten innebär att vara hemvändare under jul och nyår när allt sparat ska hinna göras samt drickas.
Nu ska jag blanda mig en till gröna hissen. Sovmorgon imorgon! Förutom den lilla parentesen tvättid kl 06. Intressant värre.
Tjipp tjipp! /Anna
Fär heim
Om ett par timmar bär det av norrut, hem till Östersund. Där ska det julas, samkvämas samt spelas in i hemtrevliga Studio Talkback. Det blir en ny demo med The Hartmans, Johan ska spela in med några andra projekt och så ska Anaugh Conda spela in en ny låt! Mer info om det när den är inspelad.
Glad humbug på er
/Anna
Glad humbug på er
/Anna
Låtarna 2010
Äh, jag kan lika gärna dra den här listan också nu när jag sitter här och börjar känna bakfyllan smyga sig på efter 1 jämtländsk julöl. Låtarna som gjorde mitt 2010. Många av dem släpptes i år, inte helt ologiskt att de tar stor plats på listan men några är nygamla och några är nya för mig men gamla för andra. Som sagt så skulle denna lista antagligen se annorlunda ut nästa vecka men det är mindre viktigt.
Ungefär så här såg mitt år ut fast inte i kronologisk ordning då:
1. Pascal – Måne över Fårösund
2. Sambassadeur – Sandy dunes
3. Teenage Fanclub – Near you
4. El Parador – Att längta bort
5. Arcade Fire – Sprawls II (mountains beyond mountains)
6. The Bear Quartet – We're not gonna make it
7. H.B Barnum – It hurts too much to cry
8. Håkan Hellström – Man måste dö några gånger innan man kan leva
9. Teenage Fanclub – When I still have thee
10. Skriet – Ben & hjärtan
11. Johnny Cash – Ain't no grave
12. Anaugh Conda – Home will put me to rest
13. Patrik Backlund – Livingroom fire
14. The National – Bloodbuzz Ohio
15. Fleetwood Mac – Say you love me
16. Grande Roses – A place to love
17. Magic Kids – Hey boy
18. Roland Cedermark – Jämtland, kära Jämtland
19. Säkert! - Influensa
20. Shout Out Louds – Throwing stones
Jag orkar inte skriva om varje låt, så händelsefattigt är inte mitt liv. Bara nästan.
Men "Måne över Fårösund" älskade jag från första anslaget. Helt fantastisk. Jag såg ju även till att den spelades i p4 Jämtland för första och kanske enda gången (det här vet jag ju faktiskt inte om det stämmer men min magkänlsa/mina fördomar säger att det kan vara så). Den vann nog många nya fans till Pascal bland de trogna 68+ lyssnarna (ännu en fördom jag tar som sanning). Enligt min ipod har jag lyssnat på den typ dubbelt så många gånger som alla andra låtarna på listan tillsammans. Ok, där överdrev jag ganska mycket men ändå, det var stor skillnad.
Alla de fyra översta är lika med den bitterljuva vårvintern. El Parador betyder ju jävligt mycket av uppenbara skäl som vi inte behöver gå in på här men låt oss säga att jag kan relatera till den på ett personligt plan. Kommer ihåg att mina ögon inte var torra första gången jag fick höra den.
Om de fyra första var den bitterljuva våren i Östersund så är de fem efterföljande lika med fin sommar och höst i Göteborg. Promenader på kyrkogårdar och spårvagnsturer längs med stampgatan (oj vilket spännande liv jag lever!).
Egentligen hade jag inte tänkt ha med någon Conda-låt men vafan, den är ju viktig. Handlar om Östersund.
Patrik Backlund är en kompis jag har som gjorde ett knippe fina låtar som han spelade in för ett år sedan och som jag fick äran att vara med och sjunga lite på. Från början var det "Run son run" som var med på listan men jag ändrade i sista stund. Vet inte riktigt varför, jag fick väl feeling. De är bra båda två iaf.
"Hey boy" hörde jag på radio en gång och tyckte den var svängig så jag drog en chansning och köpte skivan. Den var inte så särskilt bra, sen såg jag dem på Pustervik, det var väl sådär. Men låten fortsatte att vara bra. 60-talssvängigt och gulligt. Ibland vill man ju bara bli glad!
Roland Cedermark behöver egentligen ingen förklaring. Jag flyttade ifrån mitt kära jämplann och lyssnade således på allt som refererade till Jämtland och Östersund ("Mitt älskade Östersund" med Nick Borgen spelades givetvis en hel del men den har jag av någon konstig anledning inte på min ipod så den hamnar utanför top 20), dessutom är min gamla hyresvärd i Östersund en riktigt vass dragspelsräv så då tänker jag på honom när jag hör den låten. Assar heter han. Jag bodde vägg-i-vägg med honom och han spelade ofta på fredagkvällarna under vinterhalvåret, ibland också med tillhörande allsång från frugan och gäster. På sommaren satt han vid växthuset utanför mitt fönster och spelade idel dragspelsörhängen. Ah, vilket mys! Nu kom jag nog ifrån ämnet lite.
Fast mer än så har jag nog inte att säga för tillfället.
So long, truckers!
/Anna
Ungefär så här såg mitt år ut fast inte i kronologisk ordning då:
1. Pascal – Måne över Fårösund
2. Sambassadeur – Sandy dunes
3. Teenage Fanclub – Near you
4. El Parador – Att längta bort
5. Arcade Fire – Sprawls II (mountains beyond mountains)
6. The Bear Quartet – We're not gonna make it
7. H.B Barnum – It hurts too much to cry
8. Håkan Hellström – Man måste dö några gånger innan man kan leva
9. Teenage Fanclub – When I still have thee
10. Skriet – Ben & hjärtan
11. Johnny Cash – Ain't no grave
12. Anaugh Conda – Home will put me to rest
13. Patrik Backlund – Livingroom fire
14. The National – Bloodbuzz Ohio
15. Fleetwood Mac – Say you love me
16. Grande Roses – A place to love
17. Magic Kids – Hey boy
18. Roland Cedermark – Jämtland, kära Jämtland
19. Säkert! - Influensa
20. Shout Out Louds – Throwing stones
Jag orkar inte skriva om varje låt, så händelsefattigt är inte mitt liv. Bara nästan.
Men "Måne över Fårösund" älskade jag från första anslaget. Helt fantastisk. Jag såg ju även till att den spelades i p4 Jämtland för första och kanske enda gången (det här vet jag ju faktiskt inte om det stämmer men min magkänlsa/mina fördomar säger att det kan vara så). Den vann nog många nya fans till Pascal bland de trogna 68+ lyssnarna (ännu en fördom jag tar som sanning). Enligt min ipod har jag lyssnat på den typ dubbelt så många gånger som alla andra låtarna på listan tillsammans. Ok, där överdrev jag ganska mycket men ändå, det var stor skillnad.
Alla de fyra översta är lika med den bitterljuva vårvintern. El Parador betyder ju jävligt mycket av uppenbara skäl som vi inte behöver gå in på här men låt oss säga att jag kan relatera till den på ett personligt plan. Kommer ihåg att mina ögon inte var torra första gången jag fick höra den.
Om de fyra första var den bitterljuva våren i Östersund så är de fem efterföljande lika med fin sommar och höst i Göteborg. Promenader på kyrkogårdar och spårvagnsturer längs med stampgatan (oj vilket spännande liv jag lever!).
Egentligen hade jag inte tänkt ha med någon Conda-låt men vafan, den är ju viktig. Handlar om Östersund.
Patrik Backlund är en kompis jag har som gjorde ett knippe fina låtar som han spelade in för ett år sedan och som jag fick äran att vara med och sjunga lite på. Från början var det "Run son run" som var med på listan men jag ändrade i sista stund. Vet inte riktigt varför, jag fick väl feeling. De är bra båda två iaf.
"Hey boy" hörde jag på radio en gång och tyckte den var svängig så jag drog en chansning och köpte skivan. Den var inte så särskilt bra, sen såg jag dem på Pustervik, det var väl sådär. Men låten fortsatte att vara bra. 60-talssvängigt och gulligt. Ibland vill man ju bara bli glad!
Roland Cedermark behöver egentligen ingen förklaring. Jag flyttade ifrån mitt kära jämplann och lyssnade således på allt som refererade till Jämtland och Östersund ("Mitt älskade Östersund" med Nick Borgen spelades givetvis en hel del men den har jag av någon konstig anledning inte på min ipod så den hamnar utanför top 20), dessutom är min gamla hyresvärd i Östersund en riktigt vass dragspelsräv så då tänker jag på honom när jag hör den låten. Assar heter han. Jag bodde vägg-i-vägg med honom och han spelade ofta på fredagkvällarna under vinterhalvåret, ibland också med tillhörande allsång från frugan och gäster. På sommaren satt han vid växthuset utanför mitt fönster och spelade idel dragspelsörhängen. Ah, vilket mys! Nu kom jag nog ifrån ämnet lite.
Fast mer än så har jag nog inte att säga för tillfället.
So long, truckers!
/Anna
Bäst of
Så, nu var det dags. Jag har listat klart. Det blev ingen top 5, det blev top 10 och top 20. Lite fegt och överambitiöst på samma gång. Skivlistan känner jag mig väldigt färdig med (nöjd alltså) men låtlistan skulle ju kunna ändras från dag till dag beroende på dagsformen, depp eller pepp. Men det spelar ingen roll, listor är roliga att skriva i vilket fall. Människan styrs ju mer av känsla än förnuft, inte för att verka speciell på nåt sätt (typ som när folk säger att de har "en jävligt sjuuuk humor" (vilket oftast betyder att de är skittråkiga)) men jag styrs väldigt mycket av känslor, vet knappt vad förnuft betyder. Därför baseras mycket av själva byggandet av listorna på minnen och känslor från när jag lyssnade på skivan eller låten som mest, kanske allra mest när det gäller låtarna. Jag tror iofs att de flesta fungerar så men jag har extremt svårt att bortse ifrån det. Jag skulle aldrig kunna arbeta som rescensent till exempel. Därmed inte sagt att skivorna/låtarna inte förtjänar sin plats på listan men däremot är det en liten del av förklaringen till rangordningen. Så här ser listan ut över bästa skivorna 2010:
1. Pascal – Orkanen närmar sig
2. The Bear Quartet – Monty Python
3. Håkan Hellström – 2 steg från Paradise
4. Masshysteri – Masshysteri
5. Teenage Fanclub – Shadows
6. Säkert! - Facit
7. El Parador – Om nåt är svårt är det inte värt å göra
8. Sambassadeur – European
9. The National – High Violet
10. Arcade Fire - Suburbs
Pascal var lika given etta som Alessandro Nesta är given mittback i vilket all star team som helst. Jag hade väldigt höga förväntningar på dem efter "Galgberget" som ju var fantastiskt bra men de levde upp till dem och gjorde det bättre tycker jag, dessutom kom skivan under en period i mitt liv då jag verkligen behövde det. Nog sagt.
The Bear Quartet är The Bear Quartet och levererar nästan alltid trots (eller tack vare) att man aldrig vet vad man ska vänta sig härnäst. Jag har svårt för när det hypas hit och dit, jag hade hört så mycket tyckande på förhand att jag var beredd på en besvikelse eftersom en hype sällan lever upp till förväntningarna, det blir mest bara en snöbollseffekt av hyllandet, vem kan tycka bäst, snyggast osv. Men oj så rätt de hade.
Håkan är Håkan, Masshysteri gav en käftsmäll, Teenage Fanclub var så trevliga som de bara kan bli. Säkerts nya tycker jag är mycket bättre än den förra som jag iofs inte tyckte var dålig, bara inte tillräckligt. "Influensa" och Isarna" har jag lyssnat väldigt mycket på under hösten, de kommer jag för alltid att förknippa med spårvagnen kl 05:27 till jobbet.
El Parador har släppt 3 "riktiga" skivor i år (egentligen har karln spelat in 13 fulländare, eller är det 14? men inte släppt de första 10 på fysiska skivor). Produktiviteten vet inga gränser men det håller hög klass i vilket fall.
Sambassadeur levererade en mycket fin popskiva och hjälpte till att smälta min vargavinterfrusna stackars kropp under våren, särskilt låten "Sandy dunes" fick mig att bli glad igen.
The National tror jag faktiskt hade hamnat högre upp om den hade fått vara soundtrack till den deppiga vintern som var, nu fick den istället ta plats i mitt nyfunna liv i Göteborg där solen sken och fåglarna kvittrade.
Arcade Fire velar jag fortfarande med. Hur bra är den egentligen? Om det här hade varit deras debutskiva hade jag antagligen älskat den, den hade helt klart hamnat högre upp på listan men nu har de ju släppt två mastodontskivor innan och då blir deras tredje lite blekare i jämförelse. Det finns hits på skivan men de bleknar lite i jämförelse med deras andra hits.
En skiva jag känner att jag måste nämna är The Magnetic Fields "Realism". Inte för att den var bra, tvärtom. Den är fruktansvärt dålig. The Magnetic Fields är ju ändå ett av mina favoritband, de skivor jag inte älskar med dem tycker jag åtminstone väldigt mycket om. Förutom möjligtvis "Distant plastic trees" som är lite för mycket Enya för att det ska vara ok. Men det är ju ändå i Stephin Merritts ungdom, då får man ju göra misstag. På den senaste finns det 1 bra låt, resten skulle inte ens platsa som utfyllnad på "69 love songs", nej, de skulle inte ens platsa som utfyllnad mellan utfyllnadslåtarna på "69 love songs". Jag blir provocerad och ledsen. Mest ledsen. "Distortion" var ju så bra, vad hände Stephin?
Vad mer borde jag nämna? Shout Out Louds gjorde ett habilt album, Bedroom Eyes debuterade fint, The New Pornographers var kött och potatis och Johnny Cash var Johnny Cash, fast död. Sedan är det ju såklart mycket jag missat men man kan ju inte hänga med på allt, ha råd att köpa allt.
Bästa låtarna tar jag i nästa inlägg, orkar inte nu.
Jag drack en julöl och blev full. Måste vara något slags rekord. Godnatt. /Anna
1. Pascal – Orkanen närmar sig
2. The Bear Quartet – Monty Python
3. Håkan Hellström – 2 steg från Paradise
4. Masshysteri – Masshysteri
5. Teenage Fanclub – Shadows
6. Säkert! - Facit
7. El Parador – Om nåt är svårt är det inte värt å göra
8. Sambassadeur – European
9. The National – High Violet
10. Arcade Fire - Suburbs
Pascal var lika given etta som Alessandro Nesta är given mittback i vilket all star team som helst. Jag hade väldigt höga förväntningar på dem efter "Galgberget" som ju var fantastiskt bra men de levde upp till dem och gjorde det bättre tycker jag, dessutom kom skivan under en period i mitt liv då jag verkligen behövde det. Nog sagt.
The Bear Quartet är The Bear Quartet och levererar nästan alltid trots (eller tack vare) att man aldrig vet vad man ska vänta sig härnäst. Jag har svårt för när det hypas hit och dit, jag hade hört så mycket tyckande på förhand att jag var beredd på en besvikelse eftersom en hype sällan lever upp till förväntningarna, det blir mest bara en snöbollseffekt av hyllandet, vem kan tycka bäst, snyggast osv. Men oj så rätt de hade.
Håkan är Håkan, Masshysteri gav en käftsmäll, Teenage Fanclub var så trevliga som de bara kan bli. Säkerts nya tycker jag är mycket bättre än den förra som jag iofs inte tyckte var dålig, bara inte tillräckligt. "Influensa" och Isarna" har jag lyssnat väldigt mycket på under hösten, de kommer jag för alltid att förknippa med spårvagnen kl 05:27 till jobbet.
El Parador har släppt 3 "riktiga" skivor i år (egentligen har karln spelat in 13 fulländare, eller är det 14? men inte släppt de första 10 på fysiska skivor). Produktiviteten vet inga gränser men det håller hög klass i vilket fall.
Sambassadeur levererade en mycket fin popskiva och hjälpte till att smälta min vargavinterfrusna stackars kropp under våren, särskilt låten "Sandy dunes" fick mig att bli glad igen.
The National tror jag faktiskt hade hamnat högre upp om den hade fått vara soundtrack till den deppiga vintern som var, nu fick den istället ta plats i mitt nyfunna liv i Göteborg där solen sken och fåglarna kvittrade.
Arcade Fire velar jag fortfarande med. Hur bra är den egentligen? Om det här hade varit deras debutskiva hade jag antagligen älskat den, den hade helt klart hamnat högre upp på listan men nu har de ju släppt två mastodontskivor innan och då blir deras tredje lite blekare i jämförelse. Det finns hits på skivan men de bleknar lite i jämförelse med deras andra hits.
En skiva jag känner att jag måste nämna är The Magnetic Fields "Realism". Inte för att den var bra, tvärtom. Den är fruktansvärt dålig. The Magnetic Fields är ju ändå ett av mina favoritband, de skivor jag inte älskar med dem tycker jag åtminstone väldigt mycket om. Förutom möjligtvis "Distant plastic trees" som är lite för mycket Enya för att det ska vara ok. Men det är ju ändå i Stephin Merritts ungdom, då får man ju göra misstag. På den senaste finns det 1 bra låt, resten skulle inte ens platsa som utfyllnad på "69 love songs", nej, de skulle inte ens platsa som utfyllnad mellan utfyllnadslåtarna på "69 love songs". Jag blir provocerad och ledsen. Mest ledsen. "Distortion" var ju så bra, vad hände Stephin?
Vad mer borde jag nämna? Shout Out Louds gjorde ett habilt album, Bedroom Eyes debuterade fint, The New Pornographers var kött och potatis och Johnny Cash var Johnny Cash, fast död. Sedan är det ju såklart mycket jag missat men man kan ju inte hänga med på allt, ha råd att köpa allt.
Bästa låtarna tar jag i nästa inlägg, orkar inte nu.
Jag drack en julöl och blev full. Måste vara något slags rekord. Godnatt. /Anna
Summering
Jag har suttit i ett par dagar nu, lyssnat igenom skivor jag köpt i år, kollat statistik på ipoden och skrivit listor. Jag hade först en idé om att dels göra en vanlig top 5 (som vi gjorde på skunk när det fanns) med bästa skivorna 2010 och dels göra en alternativ top 5 (eller kanske top 10) med bästa låtarna som min ipod skulle få avgöra utifrån uppspelningsstatistiken. Låtlistan skulle innehålla låtar jag lyssnat på 2010, inte nödvändigtvis låtar som släppts 2010. Jag ville undersöka om jag kunde överraska mig själv med mitt musiklyssnande. Men det funkade inte riktigt, statistiken är ju från dagen jag köpte den vilket betyder att låtar som funnits på ipoden sedan dag ett mest troligt har spelats upp fler gånger än de som lades in typ i höst. På det viset spricker ju även alternativet att bara ta låtar som släppts 2010. Inte helt oväntat så har ju till exempel låtar från Pascals skiva som släpptes tidigt i år tre gånger så många uppspelningar än säg, någon låt från Håkan Hellströms senaste som bara haft typ en månad på sig.
Så jag tänker göra en liten kompromiss. Använda statistiken som underlag för att sedan analysera och diskutera med mig själv för att sedan komma fram till ett resultat som både jag och ipoden är nöjda med. Men redan nu kan jag meddela att förstaplatsen på båda listorna innehas av samma artist/grupp. Förstaplatsen på albumlistan var inget snack om saken, ingen annan skiva som släpptes i år knockade mig lika hårt som den. De andra får göra upp om resterande 4 platser, det blir desto svårare. Vilken låt som skulle toppa listan var lite mer utmanande, till en början. Sen kollade jag ipoden och den talade sitt tydliga språk. Det fanns en låt som släpptes i år (visserligen ganska tidigt i år) som hade överlägset flest uppspelningar jämfört med andra låtar som släppts i år och dessutom höll jämna steg med andra låtar som jag vet att jag lyssnat på mycket både förra året och i år.
Jag tänker inte publicera listorna än, är inte färdig med dem. Däremot kan jag ge en ledtråd. En väldigt intern ledtråd: Låten som är den bästa 2010 önskade jag när "skivor på jobbet" i p4 var på besök på mitt gamla jobb i år. Den enda bra låten som önskades kan jag utan tvekan säga. Ni som hörde det fattar.
Annars har det inte hänt så mycket sen sist, ur ett musikutövande perspektiv alltså. Johan har ägnat sig mest åt El Parador och jag har skrivit lite texter. Dels till vårt andra band, The Hartmans som ska spela in i jul (yey!), och dels lite annat. Jag blev med i ett till band här nere i Göteborg också, Manderville. Men vi har inte gjort något kreativt ännu (jo jag har skickat en text). Men det är kanske på gång nu!
/Anna
Så jag tänker göra en liten kompromiss. Använda statistiken som underlag för att sedan analysera och diskutera med mig själv för att sedan komma fram till ett resultat som både jag och ipoden är nöjda med. Men redan nu kan jag meddela att förstaplatsen på båda listorna innehas av samma artist/grupp. Förstaplatsen på albumlistan var inget snack om saken, ingen annan skiva som släpptes i år knockade mig lika hårt som den. De andra får göra upp om resterande 4 platser, det blir desto svårare. Vilken låt som skulle toppa listan var lite mer utmanande, till en början. Sen kollade jag ipoden och den talade sitt tydliga språk. Det fanns en låt som släpptes i år (visserligen ganska tidigt i år) som hade överlägset flest uppspelningar jämfört med andra låtar som släppts i år och dessutom höll jämna steg med andra låtar som jag vet att jag lyssnat på mycket både förra året och i år.
Jag tänker inte publicera listorna än, är inte färdig med dem. Däremot kan jag ge en ledtråd. En väldigt intern ledtråd: Låten som är den bästa 2010 önskade jag när "skivor på jobbet" i p4 var på besök på mitt gamla jobb i år. Den enda bra låten som önskades kan jag utan tvekan säga. Ni som hörde det fattar.
Annars har det inte hänt så mycket sen sist, ur ett musikutövande perspektiv alltså. Johan har ägnat sig mest åt El Parador och jag har skrivit lite texter. Dels till vårt andra band, The Hartmans som ska spela in i jul (yey!), och dels lite annat. Jag blev med i ett till band här nere i Göteborg också, Manderville. Men vi har inte gjort något kreativt ännu (jo jag har skickat en text). Men det är kanske på gång nu!
/Anna
Den stora tävlingen
Jag kan knappt fatta det. För nio dagar sedan tog Johan hem tävlingen.
Idag tog jag det sista numret, äntligen. Förlusten sved men jag kan ändå
känna en liten glädje för Johans skull. En mikroskopiskt liten glädje. Just nu
känner jag mest en stor lättnad men om ett par timmar när jag ska gå utanför
dörren kommer jag nog att känna en liten sorg. Nu behöver jag inte ta
promenader utmed vältrafikerade bilvägar, jag behöver inte tänka ut den mest
strategiska platsen att sitta på i bussen/spårvagnen, jag måste inte ha shotgun
varje gång och jag kommer att kunna koncentrera mig på mitt sällskap trots att
hundra bilar med svenska registreringsskyltar susar förbi. Ja, det är ledsamt.
För att ni bättre ska förstå vad jag och Johan har jobbat oss igenom de senaste
två åren så lägger jag upp texten till vår låt "the chase" som jag skrev när vi hade
kommit kanske 150 nummer in i det.
THE CHASE
It started out as a game between two friends
but pretty soon the thought of getting
your number ruled my world
Last night you passed by, for now that's all there is
I'm not ready yet but trust me
one day you will be mine
I have some things to get sorted out before
but at least I'm getting closer
I'm counting everyday
I know my friend wants you as much as I
but I'm not the jealous type no
I know we'll be alright
This chase will come to an end someday I know
when it does will I be glad I won
or wanna do it all again
Idag tog jag det sista numret, äntligen. Förlusten sved men jag kan ändå
känna en liten glädje för Johans skull. En mikroskopiskt liten glädje. Just nu
känner jag mest en stor lättnad men om ett par timmar när jag ska gå utanför
dörren kommer jag nog att känna en liten sorg. Nu behöver jag inte ta
promenader utmed vältrafikerade bilvägar, jag behöver inte tänka ut den mest
strategiska platsen att sitta på i bussen/spårvagnen, jag måste inte ha shotgun
varje gång och jag kommer att kunna koncentrera mig på mitt sällskap trots att
hundra bilar med svenska registreringsskyltar susar förbi. Ja, det är ledsamt.
För att ni bättre ska förstå vad jag och Johan har jobbat oss igenom de senaste
två åren så lägger jag upp texten till vår låt "the chase" som jag skrev när vi hade
kommit kanske 150 nummer in i det.
THE CHASE
It started out as a game between two friends
but pretty soon the thought of getting
your number ruled my world
Last night you passed by, for now that's all there is
I'm not ready yet but trust me
one day you will be mine
I have some things to get sorted out before
but at least I'm getting closer
I'm counting everyday
I know my friend wants you as much as I
but I'm not the jealous type no
I know we'll be alright
This chase will come to an end someday I know
when it does will I be glad I won
or wanna do it all again
Tjipp! /Förloraren
Midsommar = getsommar!
Idag är det midsommarafton. För två år sedan på midsommarafton satt
vi i studion och pillade lite och försökte peppa varandra inför kvällens
festligheter. Då spelade vi in en låt, en cover på vår egen låt "get some" i en
midsommartappning, jämplänsk midsommartappning. Den blev fantastiskt bra
om jag får säga det själv, och det får jag. Den finns med på "Anaugh Conda -
Ställer fram", vår andra coversplit med Cujo is a cat som vi släppte tidigare i vår.
För att ni ska kunna fira midsommar ordentligt så bjur vi på den här:
Getsommar
Trevlig midsommar/getsommar!
/Anna
vi i studion och pillade lite och försökte peppa varandra inför kvällens
festligheter. Då spelade vi in en låt, en cover på vår egen låt "get some" i en
midsommartappning, jämplänsk midsommartappning. Den blev fantastiskt bra
om jag får säga det själv, och det får jag. Den finns med på "Anaugh Conda -
Ställer fram", vår andra coversplit med Cujo is a cat som vi släppte tidigare i vår.
För att ni ska kunna fira midsommar ordentligt så bjur vi på den här:
Getsommar
Trevlig midsommar/getsommar!
/Anna
anaugh conda - i olag
nu är vi klara med våran nya demo som heter "anaugh conda - i olag"
låtlista:
1. home will put me to rest
2. killing town
3. get lost
4. happy happy happy
5. don't say a word
6. östersund
musik & instrument av johan.
text & sång av anna.
mixat och mastrat i gula villan av johan arveli
han spelar även pedal steel-guitar på två låtar.
sanna hartwig körar på alla låtar.
omslag av diem.
den finns att köpa genom oss eller på café tingshuset för 50:-
"Vilken dag som helst" betyder inte imorgon
...men just idag betyder "vilken dag som helst" om en vecka. Så det så.
Och "skriva lite oftare" betyder bara skriva lite oftare än för sällan.
I sommar kommer mitt och Johans fokus ligga på ett par andra
projekt (The Hartmans och Hospitalet), det ska skrivas låtar och
spelas in en hel del. En releasefest ska vi nog också ha, alla som
läser det här är inbjudna.
Vi hörs, vilken dag som helst. /Anna
Och "skriva lite oftare" betyder bara skriva lite oftare än för sällan.
I sommar kommer mitt och Johans fokus ligga på ett par andra
projekt (The Hartmans och Hospitalet), det ska skrivas låtar och
spelas in en hel del. En releasefest ska vi nog också ha, alla som
läser det här är inbjudna.
Vi hörs, vilken dag som helst. /Anna
I olag
Nu var det väldigt längesen jag skrev här, förlåt. Ska nog göra ett försök att uppdatera lite oftare nu, hoppas jag.
Vi har iallafall en ny skiva på gång, förutom "lägger fram". Med egna låtar då alltså.
Det är som vanligt 6 låtar och några av dem handlar mycket om den vackra staden Östersund, som ju är Anaugh Condas hem. Hon som skriver texterna (jag) bestämde sig för att flytta till Göteborg på obestämd tid (därmed inte sagt att jag blir borta för alltid) och eftersom hon är en sentimental jävel så föll det sig naturligt att tillägna skivan till Östersund. Namnet på nya alstret blir "I olag", har jag för mig att vi bestämde.
Hur som helst, den borde vara färdig vilken dag som helst!
När den släpps uppdaterar vi mer med låttitlar, medverkande etc.
/Anna
Vi har iallafall en ny skiva på gång, förutom "lägger fram". Med egna låtar då alltså.
Det är som vanligt 6 låtar och några av dem handlar mycket om den vackra staden Östersund, som ju är Anaugh Condas hem. Hon som skriver texterna (jag) bestämde sig för att flytta till Göteborg på obestämd tid (därmed inte sagt att jag blir borta för alltid) och eftersom hon är en sentimental jävel så föll det sig naturligt att tillägna skivan till Östersund. Namnet på nya alstret blir "I olag", har jag för mig att vi bestämde.
Hur som helst, den borde vara färdig vilken dag som helst!
När den släpps uppdaterar vi mer med låttitlar, medverkande etc.
/Anna
anaugh conda lägger fram.
i lördags släppte vi våran nya coversplitdemo med cujo is a cat.
våran halva heter anaugh conda lägger fram.
cujo's halva heter in memory.
den kan man köpa av oss om man vill.
våra låtar
alger road (sideshow bob)
almost saturday night (john fogerty)
getsommar (the anaugh conda)
golden days (lola barbershop)
half a person (the smiths)
I fought the law (bobby fuller four)
living it for the moment (daniel johnston)
the astronaut (tecknosverige)
inspelat i studio talkback av oss under allt för lång tid
sanna hartwig sjunger på typ alla låtar.
jens paulsson sjunger på golden days.
våran halva heter anaugh conda lägger fram.
cujo's halva heter in memory.
den kan man köpa av oss om man vill.
våra låtar
alger road (sideshow bob)
almost saturday night (john fogerty)
getsommar (the anaugh conda)
golden days (lola barbershop)
half a person (the smiths)
I fought the law (bobby fuller four)
living it for the moment (daniel johnston)
the astronaut (tecknosverige)
inspelat i studio talkback av oss under allt för lång tid
sanna hartwig sjunger på typ alla låtar.
jens paulsson sjunger på golden days.
anaugh conda - the squeeze
i torsdags släppte vi the anaugh conda squeeze.
den kan man köpa på café tingshuset för 50:-
eller beställa från oss.
så har jag tagit bort den där spelaren som inte funkade bra.
det var gött när man kunde lyssna på hela låtarna med sen blev det ju bara 30 sekunders varrianter opch då fick det va.
/anaugh conda
den kan man köpa på café tingshuset för 50:-
eller beställa från oss.
så har jag tagit bort den där spelaren som inte funkade bra.
det var gött när man kunde lyssna på hela låtarna med sen blev det ju bara 30 sekunders varrianter opch då fick det va.
/anaugh conda
the anaugh conda squeeze!
nu är vi klara med våran nya demo, bara omslaget som skall göras färdigt.
den kommer heta "the anaugh conda squeeze"
låtlista:
1. shotgun!
2. we are satans people
3. 500 friends
4. not the dying kind
5. beautiful heartbreak
6. time for a change
den är defenitivt inspelat av johan i studio talkback sommaren/hösten 2009.
musik & instrument av johan.
text & sång av anna.
sanna hartwig körar på alla låtar.
omslag av diem.
håll ut, så kommer den snart. men till dess får ni ta del av lite inspiration till oss.
kolla här!!
spelning och små framsteg.
på lördag vid ca 19 tiden så spelar vi på färgfabriken.
fritt inträde. affisch.
sen så är vi inte riktigt klara med våran nya demo.
det går lite segt. eg. bara några körer och några gitarrer och ett piano kvar som skall läggas, men ibland tar det väldigt lång tid.
jaja. klart lär det bli nån gång iaf.
fritt inträde. affisch.
sen så är vi inte riktigt klara med våran nya demo.
det går lite segt. eg. bara några körer och några gitarrer och ett piano kvar som skall läggas, men ibland tar det väldigt lång tid.
jaja. klart lär det bli nån gång iaf.
ink. gig. demo. imeem.
anna har gått och skaffat sig en anaugh conda tatuering.
vi ska spela om några timmar på aspås bk's festival.
vi håller på med våran kommande demo.
våran mediaspelare till höger är rätt djäfvla skräpig, nu spelar den bara upp 30 sek. snuttar av låtarna, det är ju inte meningen. ska kolla över det.
det är väl typ det som händer.
/anaugh conda
vi ska spela om några timmar på aspås bk's festival.
vi håller på med våran kommande demo.
våran mediaspelare till höger är rätt djäfvla skräpig, nu spelar den bara upp 30 sek. snuttar av låtarna, det är ju inte meningen. ska kolla över det.
det är väl typ det som händer.
/anaugh conda
the golden days are gone.
vi bjuder på en ny låt., det är en cover av östersunds finest.
med oss på den har vi i vanlig ordning med oss sanna hartwig på sång, och den gode jens paulsson oxå.
vi tillängnar den till anders johanssons minne som gick bort för tre år sedan idag.
en av de allra finaste människor vi mött. och en av de finaste musiker oxå för den delen.
det är en av de allra sista låtarna de spelade in, en av de allra bästa.
vi bestämde oss för ett tag sedan att vi skulle spela in en cover, men vi kunde inte välja vilken.
men när vi kom på att vi skulle köra den här så var det så mycket som talade för att vi gjorde ett bra val.
när jag var i göteborg och hälsade på jens nån månad innan han gick bort så fanns det inte mycket tid att göra nåt på, så jag valde att bara hänga med jens den gången, för att anders kommer ju upp något i sommar tänkte jag.
vi satt på en spårvagn på väg in till stan och diskuterade att våran kommande demo med the hartmans skulle heta sportman demo, som en passning till deras sportman ep. vi snackade om att jens hade hört att anders hade ett nytt projekt på gång som skulle heta rock martyr, det var bland det tuffaste bandnamn jag hade hört. och att det vore gött att träffa honom, men att tiden inte räckte till.
på en annas val sjunger vi "his golden years are gone" utan att hört deras sista inspelning.
så det fanns bara en låt vi kunde göra en cover på, och det är golden days - lola barbershop.
/johan
anaugh conda
med oss på den har vi i vanlig ordning med oss sanna hartwig på sång, och den gode jens paulsson oxå.
vi tillängnar den till anders johanssons minne som gick bort för tre år sedan idag.
en av de allra finaste människor vi mött. och en av de finaste musiker oxå för den delen.
det är en av de allra sista låtarna de spelade in, en av de allra bästa.
vi bestämde oss för ett tag sedan att vi skulle spela in en cover, men vi kunde inte välja vilken.
men när vi kom på att vi skulle köra den här så var det så mycket som talade för att vi gjorde ett bra val.
när jag var i göteborg och hälsade på jens nån månad innan han gick bort så fanns det inte mycket tid att göra nåt på, så jag valde att bara hänga med jens den gången, för att anders kommer ju upp något i sommar tänkte jag.
vi satt på en spårvagn på väg in till stan och diskuterade att våran kommande demo med the hartmans skulle heta sportman demo, som en passning till deras sportman ep. vi snackade om att jens hade hört att anders hade ett nytt projekt på gång som skulle heta rock martyr, det var bland det tuffaste bandnamn jag hade hört. och att det vore gött att träffa honom, men att tiden inte räckte till.
på en annas val sjunger vi "his golden years are gone" utan att hört deras sista inspelning.
så det fanns bara en låt vi kunde göra en cover på, och det är golden days - lola barbershop.
/johan
anaugh conda
bju och youtube!
hej.
nu har vi lagt till paint 'em black demon i spelarn här till höger.
sen om man har lust att kolla på några liveklipp med oss när vi spelade på corazon så kan man kolla in dancing shoes, former lover & the chase.
/anaugh conda
nu har vi lagt till paint 'em black demon i spelarn här till höger.
sen om man har lust att kolla på några liveklipp med oss när vi spelade på corazon så kan man kolla in dancing shoes, former lover & the chase.
/anaugh conda
artikel, spelning & bilder.
i fredag så var vi med i lt. en intervju som gick av stapeln för ett par månader sen tror jag, men nu kom den in.
den kan man läsa här om man känner fört.
stårr lite om våran spelning i öp's recension av franke.
det kan man läsa här om man känner fört.
spelningen gick bra, franke var svinbra och jätte trevliga
dem kan man se här om man känner fört.
men allt detta är ju rätt ointressant.
den kan man läsa här om man känner fört.
stårr lite om våran spelning i öp's recension av franke.
det kan man läsa här om man känner fört.
spelningen gick bra, franke var svinbra och jätte trevliga
dem kan man se här om man känner fört.
men allt detta är ju rätt ointressant.
paint 'em black
idag släppte vi nya demon paint 'em black, den finns att köpa på café tingshuset för 50:-
vi kommer givetvis att sälja den på club corazon på fredag när vi spelar innan franke.
/anaugh conda
vi kommer givetvis att sälja den på club corazon på fredag när vi spelar innan franke.
/anaugh conda
paint 'em black
nu har vi lämnat in nya demon på pressning.
den heter paint 'em black
som vanligt 6 låtar, och så här heter dem:
1. three is a crowd
2. former lover
3. two wrongs are still wrong
4. walk don't run
5. down under
6. keep your head high, and your expectations low
den är givetvis inspelad av oss i studio talkback östersund.
den definitivt talangfulle sanna hartwig är med och sjunger på alla låtar.
robin cochrane har hjälpt till med orgel, sen har vi gjort resten.
omslaget har en typ sån där bild, fast ännu snyggare.
den har gustav hedström tagit när anders redin målar en tavla
på silhuetter som gustav har gjort utifrån ett fotografi av robin lindqvist.
/anaugh conda
